Georg W. Lowejko född midsommarnatten 1955 i ett torp utanför Vetlanda med vedspis och vatten i en brunn på gården. Numera har han bubbelbad och nio (9) underbara barn. Mitt valspråk är från andra sidan gatan: För mycket av allt, för lite av ingenting. Förstår du vad jag menar så betyder det att du är en god vän till mig
Namnet Lowejko fick sin stavning i och med fader Gotfryds ankomst till Sverige 1948. Svenskan saknar de rätta bokstäverna. Namnet och släkten kommer från de Litauiska djupa skogarna och vi anser oss vara den sista släkten i Europa som kristnades.
Skogsborg den 11/11 2008
Ja kära 15. För ni är 15 st personer som besöker min sida varje dag. Fantastiskt och det betyder att jag måste skärpa mig. Nu är det väl så förstås att de som kommer till den här hemsidan nog mest är ute efter båtkultur. Men har jag en chans att profetera om det helvete mänskligheten står inför de närmaste hundra åren. Så gör jag det. Sorry...
EPILOG:
Historien som står nedtecknad här nedanför och som kanske kan beskrivas som mitt totala dumpande av politiskt förtroende för mig, har nu i efterhand visat att historien gett mig rätt. Windy har allvarliga svårigheter. Ingen vill köpa lyxbåtar nu när miljonärerna fått klart för sig att det faktiskt finns svältande barn här på vår jord. De köper inga båtar längre. Pengarna har flygit till himlen och sitter säkert på Guds bank och väntar på sina ägare där. Så det gäller att inte hamna på fel ställe. Dags för skärpning om man ska få se sina pengar igen. Pengar ja, dom är slut, igen.
Windy sparkar ett antal överflödiga plastarbetare och deras hjärnor får en chans att återhämta sig efter arbetets nedbrytande karaktär. Kommunen ska inte längre lägga 10 miljoner på vårt flaggskepp. Det ligger på smältande is i väntan på goda tider för någon.
Jag har tröttnat på politik. Jag har rätt och alla andra har fel och det är jag som är idioten. Jag vill inte. Kära Gud, kan du inte ge mig ett annat uppdrag.
Skogsborg den 5/3 2008
Det här är min officiella bloggsida. Här ska jag skriva ner mina tankar och händelser. Min målsättning är att det här ska bli en sida för sanningen.
Den här historien riskerar att bli hackig på grund av att min snart 10 månaders son pockar på min uppmärksamhet. Har jag att välja mellan pojken och något annat vinner nog pojken. Det mesta andra får vänta.
Idag har jag ont i axeln, förmodligen på grund av att jag börjat skriva.
Vattenståndet nere vid varvet har nåt en mindre krisnivå och riskerar att börja rinna in mot oss om havsnivån höjs ytterligare. Vi får hoppas att det vänder nu annars måste kommunen bygga vallar.
Den senaste tidens händelser har gjort klart för mig att jag har blivit censurerad på något konstigt sätt. Det som hänt är att jag har skämt ut mig i Fullmäktige genom att yrka avslag på ett förslag att iordningställa en industritomt till en kostnad av 10 miljoner för ett privatföretag. Nybyggnaden ska medföra att ett 60-tal arbetstillfällen skapas. Någonstans mellan raderna så förstår man att företaget kanske måste flytta sin produktion om inte kommunen spränger bort det här berget som ligger på den aktuella tomten. I ett sånt här ärende samlar hela kommunen ihop sig från höger till vänster. Endast vi Miljöpartister tycker inte att kommunen ska prioritera den här utgiften i ett läge när kommunen ska spara 40 miljoner och försämra skolan. Vi ser det som riktat företagsstöd, vilket är orättvist. Kommunen kan inte bara stödja ett fåtal stora aktörer och strunta i de små.
Ju mer jag tittar på ärendet desto mer fel blir det. Det enda som är rätt i den här historien är att det ger arbetstillfällen allt annat är fel.
- Kommunen får betala 10 miljoner för att markbereda en tomt åt företaget.
- Företaget är en giftig plastindustri. De som arbetar här utsätts för styren. Styren är en fettlöslig petroleumprodukt. Våra hjärnor består av fett, alltså löser styrenförorenad luft upp våra hjärnor. Företaget satsar hårt på utveckling av arbetarskyddet. Problemet är att länsstyrelsen och samhället har toleranser. Vi tillåter en viss mängd föroreningar i luft, för att inte omöjliggöra entreprenörskap. Nu för tiden är reglerna väldigt hårda och specifika. Miljön där människor vistas godkänns av byggnadskontorets tjänstemän och regelverket är hårt. För min del räcker inte detta, Endast nolltolerans gäller.
- Detsamma gäller för utsläppen. Företaget använder modern teknik som resulterat i att utsläppen minskar. Det är ju väldigt bra. Det som är mindre bra däremot är att det finns en acceptans för utsläpp av styren. Speciellt med tanke på att fabriken endast befinner sig ett par hundra meter från stadens centrum. Risken är stor att det kommer att lukta styren i centrum. Är det detta som ska vara Kommunens kännemärke.
- Företaget är en plastindustri med en inriktning på lyxproduktion. Vi går mot en lågkonjunktur. Kommer företaget att klara en åtstramning i ekonomin. Vi minns tidigare lågkonjunkturer och de problem det medförde för rikemansproduktionen.
- Dessa farkoster drivs med raffinerade oljeprodukter och det är synd att kalla dem energisnåla. Vi vet att oljepriset kommer att höjas betydligt mer trots den höga nivå den redan har. De motoriserade bensinslukande monstrens tid är över. Kvar kommer det bara att finnas skärgårdsbefolkningens behov av att ta sig till land på ett smidigt sätt. Nöjesåkningen till sjöss är slut.
- Fabriken skall ersätta en bergknalle som huserar unika biotoper. Diverse fåniga räddningsinsatser genomförs, istället för att placera fabriken på ett lämpligare område längre bort från bebyggelsen.
- Företaget är Norskägt. De har ingen intention att äga fastigheten de har sin produktion i. Det borde vara i företagets intresse att äga fastigheten istället för att hyra den med 10-års kontrakt. Den signalen det skickar till mig är att företaget vill ha ryggen fri för att lägga ner sin produktion om tiderna skulle bli sämre. Enligt politikerna finns det då möjligheter för en ersättningsindustri. Eller så står vi med tomma lokaler och en investering på 10 miljoner som inte blev något.
I den fria konkurrensens namn måste väl även större företag kunna klara sina nyinvesteringar utan att kräva ersättning från skattebetalarna. Den principen gäller för nästan alla.
Georg W.
